Det har snart gått 4:a veckor sen Elin försvann, sen hon blev mördad. Tänker på den sista gången vi sågs. Det var fredag den 24 september, vi hade städdag på skolan vilket innebar att alla klasser skulle städa hela skolan. Detta görs av eleverna 2 gånger varje år. Jag och Elin tog på oss att städa hela köket på 1:a våningen. Aldrig hade hade jag trott då vi städade den dagen att det var sista dagen vi skulle spendera tillsammans. När vi gick från skolan föreslog jag att vi skulle luncha på Café Vanilj som vi gjorde rätt ofta. Jag åt vegetarisk Tacopaj och Elin åt en varm pastasallad, efteråt lyxade vi till det med varsin kaka. Hon tog en nougatkaka och jag skulle ta en valnötsbrownie men fick fel av tjejen i kassan så det blev en vanlig brownie med vit choklad. Vi snackade om att gå på en spelning med Oskar Linnros, jag skulle jobba den kvällen men skulle känna efter hur det kändes efter jobbet.
Vi sa hej då till varandra precis som vanligt, inte visste jag och inte heller hon att det var sista gången vi sågs....
På lördagen pratades vi vid. Jag och några 2a i klassen hade jobbat övertid på skolan i salongen till halv 9 på kvällen. Elin skulle ut med Ida i klassen. Jag skickade ett sms vid 12 på natten för att fråga om hon hade det kul ute. 2 minuter senare ringde hon upp då hon var på väg in till stan från hisingen. Hon tyckte jag skulle följa med ut men jag bangade då jag var trött å skulle jobba nästa dag och för jag anade att kvällen skulle sluta på push haha.
Det sista sms:et jag fick och någonsin kommer att få från henne var: Men hanna, hoffamestro är i falköping då, följ med då, hihi.Puss puss love u...
Det är inte rättvist och jag förstår inte hur någon har kunnat göra detta mot henne.
Och jag kan inte sluta undra vad som hände den natten och vad som har gjorts mot henne och vad hon ska ha kännt...
Det är svårt så svårt att inse när en människa bara är borta, vetskapen om att man aldrig med kommer att ses...
Förra fredagen var vi från klassen (de flesta av oss) på Elins begravning. Kanske var det så att jag först då verkligen förstod att hon är död, hon är borta och jag kommer aldrig mer att få ta en fika, skratta tillsammans med henne, dricka ett glas vin tillsammans, käka sushi ihop eller göra en dålig sotmake-up som den 1:a och sista jag gjorde på henne, jag kommer aldrig att få göra dom saker tillsammans med henne som jag trodde var självklara och som jag trodde det alltid skulle finnas tid för, jag kommer aldrig mer att få sitta brevid henne och tänka tanken att jag är så glad att hon ville vara min vän!
Och allt detta beror på att någon har tagit hennes liv ifrån henne. Denne någon har förstört för så många och jag undrar om han ens vet vad han har gjort? Om han känner något överhuvudtaget
Det är offatbart och overkligt det som har hänt Elin och jag saknar henne!Jag saknar en vän som var så omtänksam och oskulldsfull, som hade ett leende som fastnade i ens minne, en underbar person som skulle ha haft så många dagar, månader och år kvar på sin almanacka men som nu endast lever kvar i allas våra minnen...
"Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag var rädd
Hur kan man nånsin' va' beredd?
Vi fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i vårt liv
I varje andetag
Du togs bort från oss
Alldeles för tidigt
Vi fick låna en ängel
För en stund"
