Inget känns roligt, bara tungt. Kan inte för mitt liv förstå vad som är meningen med allt.
Förlåt, jag ringde till din mobil ikväll, vet inte varför...går in på din FB profil också, känns som om du är närmare då!
Önskar dig bara tillbaka, varför sa jag inte till dig vad du betydde? Hur mycket jag tyckte om dig vännen?
Kanske för att jag är feg eller bara för att jag trodde att du skulle vara kvar.
Vi betsämmde att vi ska gå till din grav när vi är klar med skolan, jag, Hanna och AC...
Jag försöker tänka att kanske är det så att du var för bra för denna jord, att det kanske är därför du inte fick vara kvar här och att det kanske är så att man inte får välja hur man får lämna denna jord. Tänker att det kanske var samma sak med mamma. Att det är dags att gå vidare när man uppfyllt sin " godhetskvot" här på jorden och att man sen måste gå vidare?
Vi ses i I Nangilima, där kan man inte dö och där finns ingen ondska
